Mountain Dreaming

Jag har inte lagt ut den här texten på ett tag, trots att det är en av de dikter jag älskar mest av alla ... men då jag till min stora glädje blev kontaktad av själva upphovsmannen (kvinnan) nyss så känner jag att det tydligen var läge.

Den är så underbar, och så sann ... samtidigt som den verkligen slår an en hjärteton i mitt inre. Enjoy!

The Invitation

It doesn’t interest me what you do for a living.
I want to know what you ache for
and if you dare to dream of meeting your heart’s longing.

It doesn’t interest me how old you are.
I want to know if you will risk looking like a fool
for love
for your dream
for the adventure of being alive.

It doesn’t interest me what planets are squaring your moon...
I want to know if you have touched the centre of your own sorrow
if you have been opened by life’s betrayals
or have become shrivelled and closed
from fear of further pain.

I want to know if you can sit with pain
mine or your own
without moving to hide it
or fade it
or fix it.

I want to know if you can be with joy
mine or your own
if you can dance with wildness
and let the ecstasy fill you to the tips of your fingers and toes
without cautioning us
to be careful
to be realistic
to remember the limitations of being human.

It doesn’t interest me if the story you are telling me
is true.
I want to know if you can
disappoint another
to be true to yourself.
If you can bear the accusation of betrayal
and not betray your own soul.
If you can be faithless
and therefore trustworthy.

I want to know if you can see Beauty
even when it is not pretty
every day.
And if you can source your own life
from its presence.

I want to know if you can live with failure
yours and mine
and still stand at the edge of the lake
and shout to the silver of the full moon,
“Yes.”

It doesn’t interest me
to know where you live or how much money you have.
I want to know if you can get up
after the night of grief and despair
weary and bruised to the bone
and do what needs to be done
to feed the children.

It doesn’t interest me who you know
or how you came to be here.
I want to know if you will stand
in the centre of the fire
with me
and not shrink back.

It doesn’t interest me where or what or with whom
you have studied.
I want to know what sustains you
from the inside
when all else falls away.

I want to know if you can be alone
with yourself
and if you truly like the company you keep
in the empty moments.

© Mountain Dreaming, from the book The Invitation published by HarperONE, San Francisco, 1999 All rights reserved.

BEING IN THE NOW...♥ ♥ ♥(LIGHTWORKERS UNITED)

Mellan två världar

Så här känner jag mig idag. Sliten mellan världarna. Förvirrad och trött. Som om jag befinner mig i någon form av gråzon där jag inte riktigt känner mig ha rätt fokus för stunden. Där jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig och vad jag ska förvänta mig.

...när man öppnar upp sig mer och mer i det mediala så känns det på något vis som att världen blir större samtidigt som att man blir mer och mer ensam på något sätt (iaf i den statiska, stereotypa världen), eftersom det är så få som förstår, och det gör att det blir så svårt att kunna berätta vad som händer och hur man känner av och känner in.. Nu har jag ju ändå turen att ha många i min vän- och bekantskapskrets som sysslar med sånt här både privat och professionellt, men det är ändå svårt en del gånger att klä sina erfarenheter och tankar i riktigt beskrivande ord.

Efter workshopen med Birkan så har det satts igång så många utrensningar, och öppnat upp ännu mer än tidigare. Det känns som om slöjan mellan världarna är så otroligt tunn ibland, men ändå precis utanför synhåll.. som om jag nästan kan höra allting precis som ett vanligt samtal, men ändå inte.

Jag börjar förstå mer och mer varför B verkligen underströk vikten av att jag bör åka på utbildningen i Amsterdam i vår för honom och C, för jag har känt så starkt just de senaste dagarna att jag behöver få mer redskap (och svar) för att kunna hantera det här på bästa sätt. Vissa stunder känner jag bara för att gråta och be alla änglar och guider att försvinna, för att allting känns så pass otroligt att det är svårt att ta till sig alla gånger.

Märkligt att diskutera i en blogg, eller hur? :) Men samtidigt så är det ju en del av mitt liv, och även en del som jag måste låta komma till tals, inte minst för min egen del: det handlar ju om att kunna stå för den man är ... både inför sig själv och andra.

Progressionsresan

Ibland går det en våg av saknad genom mig. Den kommer och går lite i perioder.. Saknaden till hemmet som jag vet finns någon annanstans långt borta. Långt borta i en annan värld. Saknaden av vänner, av älskade, av anförvanter som antingen är kvar där eller som inte riktigt minns allt än på den här sidan.

Saknaden efter ljuset, efter att känna mig fullständigt hel och öppen.

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om min progressionsresa, där jag och några med mig missuppfattade övningen lite eftersom vi bara skulle beskådat världen 200 år framåt i tiden *ler* ... och där jag alltså istället valde att gå ner i det livet som jag lever då (eller nu, allt beroende på om vi väljer att se tiden som linjär eller inte. ;) Min uppfattning är att tid egentligen inte existerar..) I det livet så var allting så öppet; det var ett sådant lugn och jag hade en sådan tillförsikt och tillit till allting. Det mesta skedde telepatiskt och skolor behövdes inte eftersom vi alla hade del av en mycket större kunskap på det viset. Det roliga var att det var fler i regressionsgruppen som fick upp samma framtidsbild rörande just detta, och det kändes intressant.. :) Well, det jag iaf vill komma fram till är att det var en sådan ... kärlek, allt var kärlek och det var ingen svartsjuka, ingen avundsjuka, utan jag kände mig som om jag bara var kärlek. Jag vet vad jag arbetade med (eller kanske snarare som vad som var min livsuppgift), jag såg min familj och allt kändes så lugnt och fridfullt. Det handlade (fortfarande) om att jobba med energier och att fortsätta sprida ljuset i världen - men på ett annat sätt, och kanske även mer globalt vis. Det mesta där jag bodde var självhushållning och världen i stort hade antingen gått tillbaka till mindre byar eller växt till riktigt stora städer som hade stora behov att rensas och renas rent energimässigt (och även miljömässigt).

Det jag kommer ihåg mest, var att alla chakran verkligen var vidöppna - känslan av frihet och lätthet var underbar, och när jag väl började komma tillbaka till det här livet så var det precis som om någon drog över mig en filt, eller drog upp en dragkedja ... eller kanske stängde dörrar, svårt att förklara, men känslan var tydligt just att jag kände hur chakrana slöt sig i mitt nu (här) jämfört med hur de var i min framtid. En ytterst påtaglig, verklig känsla. Det känns dessutom fortfarande som en längtan att känna den öppenheten igen, men samtidigt så är det bra att ha känt hur det var, eftersom det är lättare att arbeta mot den nivån nu ... tror jag åtminstone. :)

Den här bilden ovan känns litegrann som mitt sanna jag, mina vita vargar och så ugglan där jag verkligen känner igen mig i flygandet - periodvis har jag drömt mycket om att jag flyger, och då är jag nästan lika förvånad varje gång då jag vaknar och inser att jag inte kan det just här. Under vissa meditationer har jag också haft scener när jag varit en shape shifter (vad heter det på svenska, månne? Skepnadsbytare?) och där jag bytt mellan olika djurkroppar och människoskepnader och känt varje muskel spela i mig samtidigt som rörelserna i de nya kropparna fallit sig helt naturliga. Otroligt spännande och vacker upplevelse! Månen i bilden har så mkt med min intuition att göra... samtidigt som den är betydelsefull för mig på många andra vis. Ett citat som kommer till mig när jag ser den här bilden, och hur den får mig att känna efter de upplevelser jag nämner i inlägget är: "Maybe some women aren't meant to be tamed. Maybe they need to run free until they find someone just as wild to run with..." (SATC)


Kanske är det så.

...some guidance for the coming year 2010

2009 has been a year of letting go, so that we could create space for the new energies that are coming through. For most people there has been some sort of turmoil in one or more areas of their lives. Relationships have ended, career paths changed, businesses shut down, and finances reached an all time low for some. It all came down to one thing; foundations. Anything that was not solid, where feelings were suppressed or denied, where people were not walking their truth, was suddenly and abruptly eradicated.
People were thrown into emotional and mental stress creating further health issues. Most felt like they were in a never ending cycle of chaos.

Yes, it was a tough year and many had to learn repeated lessons the hard way, but the angels say, that any transition can be painful and clearing work can be turbulent to make room for the new.
As many of us know that our world is undergoing a major shift, a shift creating a greater awareness amongst people and although many may not quite know what they are looking for, the search for purpose has begun. Space has been created for a new start and 2010 is a great year for planting the seeds of new ideas as opportunity knocks on the door. Relationships are renewed and what was lost will be given back to us in a new form. We need to go with the flow as the year begins and we need to affirm what we wish to manifest in a consistent manner and focus on a positive outcome. We will feel this shift to various degrees, whether it causes us to feel uncomfortable or excited waiting for something to happen.

How do we as individuals get the most out of our lives?
The answer lies in remaining calm, centered and not re- acting excessively to the imbalances around us, because anything that causes us to re-act either elated or depressed throws us out of balance causing stress. It is in this space that we lose the ability to listen to our intuition, we doubt the ability to make decisions and the support of the guides and angels seem far away.

Remaining balanced requires a steady awareness of what life is teaching us. The energies in the coming year act like a spot light illuminating all that is superficial. At times we may feel as if we have a voice in our head, telling us to look at what is in front of us- to really look- and to become aware of which perceptions is in fact an illusion.

The guides and angels are working on healing and raising the mass consciousness of our entire planet. We can do our bit by becoming more aware of earth friendly products and re-cycling. There are various gateways or energy centers around the earth that are being activated by the masters and guides. Various energy structures are being put in place to help raise the frequency, thus creating more enlightenment. This process of awareness is causing people to go back to organic produce, as mentioned re-cycling, environment friendly products, even cars. Education and the prevention of endangered species have been achieved through awareness. 2010 will bring further ways to save our planet to light. As individuals our dreams could be quite significant as we connect through our dreams to the Oneness that is LOVE.


(courtesy of Waseema Rycliff & Miriamme Baum)

"Kärleken dör aldrig av naturliga orsaker. Den dör därför att vi inte fyller dess kopp."


- Paulo Coelho

Burned out

En av de första, lite allvarligare, varningssignaler jag märker när det gäller utbrändheten är att jag inte skriver grammatiskt korrekt. Jag böjer verb fel, gör syftningsfel, jag får inget flyt i texten. Tappar ord. Ser inte, och har inte känslan i flödet ... trots att jag läser om vad jag skrivit flera gånger.

*andas*

Idag, göra klart allt som är inbokat.
Imorgon, gå ut i naturen (eller gå på spa ;).

When you look upon another human being and feel great love toward them, or when you contemplate beauty in nature and something within you responds deeply to it, close your eyes for a moment and feel the essence of that love or that beauty within you, inseparable from who you are, your true nature. The outer form is a temporary reflection of what you are within, in your essence. That is why love and beauty can never leave you, although all outer forms will.

Eckhart Tolle
Stillness Speaks

Colors of the Wind

Guest:
A couple of weeks ago a few of us in this room were invited to attend a little gathering to be introduced to Tachyon energy. This energy was made in Japan and they claim it’s just a fantastic new marvel for healing. Balancing your body, balancing your whole system.

I normally feel if there is a ‘put on’ . I did not feel that ‘put on’ and we would like to believe that there is such a thing that could help to balance people within a short time. Can you enlighten us on that?

Abe:
There is nothing on the planet that could bring everyone into balance. Because it is not about something that is outside of you. It is about something that is inside of you. It is about the thought that you are thinking.

Now if you did not feel any ‘put on’ it is because those who were promoting this product believe it. And so whether it is valid in the strictest scientific technical testing terms, or not this one who believes it has transmitted the vibration of belief unto you. And that is why you would not receive anything otherwise.

We are not encouraging or discouraging any of those sorts of things . But what we are encouraging is something thousands of times more powerful. And that is an acknowledgement of your own inner resources and a decision to harmonize with those. And if it is helpful to have a product or a bead or a crystal or a button or a thimble or a rock or a feather to assist you in the expectation of that connectedness . So be it. But it is our promise to you that you are not needing that sort of catalyst. Some do. What we have noticed is that someone who does not believe in their own connectedness. Or ability to connect Seeks ……….. therefore evokes……….. these sorts of tools . Then in utilizing the tool what actually happens is not an empowering of the being, but an empowering of the tool.!!!

And so in most cases rather than bring you to that which you seek. It leads you away from it It is a little bit like a healer coming forth and saying, “I can heal you “. While you seek the healing anybody that is outside you that is not serving to empower you, is doing you a disservice.


Extract from Abraham-Hicks tape G – 8/26/91